Av: Johan Ehrstedt, doktorand, Allmän historia

De senaste åren har det i samband med olika emancipatoriska rörelser, som till exempel Black Lives Matter (BLM), också höjts kritiska röster som även är av intresse för historiker och historieintresserade. Kritiken har bl.a. handlat om den roll som minneskulturer på bägge sidor av Atlanten har spelat och spelar i överslätandet av klandervärda fenomen, processer och personer i det förflutna. T.ex. har kritikerna anfört att det ensidiga sättet på vilket slavhandel, slavhandlare samt hänsynslösa och mordiska imperiebyggare har blivit behandlade i engelsk minneskultur (statyer, namn på olika institutioner o.s.v.) vittnar om en ovillighet att göra upp med de bevisligen mörka sidorna och konsekvenserna av Storbritanniens historia som kolonialmakt. Delar av den politiska, ekonomiska och kulturella eliten i Storbritannien har avfärdat kritiken med billiga beskyllningar om överdrivet ’cancel culture’ som förvränger historia. Men som bl.a. historikern Priyamwada Gopal har konstaterat tycks saken vara just tvärtom: de människor och delar av samhällsklasser som aktivt har fördömt olika ansatser till en mer nyanserad förståelse av det förflutna är i själva fallet i mycket hög grad benägna att ’cancel:a’ sådana historierelaterade former av kritik och handlingar som inte faller dem i smaken.

läs mer