Av: Fil. Mag. Carl-Erik Strandberg
De senaste 3–4 åren har jag sporadiskt och på heltid undervisat på S:t Olofsskolan, en grundstadieskola för årskurserna 7–9 i Åbo. Mina undervisningsämnen och roller har varierat även om jag varit mitt huvudämne (historia) troget. Exempelvis agerade jag ett läsår som studiehandledare, senare vikarierat i modersmål, nybörjarfinska, musik och engelska för att nämna några. I skrivande stund planerar jag några lektioner framöver i den tillvalskurs jag ansvarar för som heter Internationalisering på hemmaplan, en kurs vars delmål är att få elever i årskurs 7 att förstå, förklara och problematisera breda termer såsom globalisering, minoritet och identitet.
Bilden är tagen från lektionen 15.2.2023 då vi diskuterade massmedians makt och verklighet.
Samtidigt har jag sedan hösten-vintern 2021/2022 forskat vid historieämnet under arbetsrubriken: ”Skapandet av den finlandssvenska kommunismen 1920–1930”. Att balansera dessa bägge roller, lärare och forskare, har varit tills vidare ytterst givande sett ur mitt perspektiv. Dels får jag läsa och undersöka sådant som jag själv är intresserad av, dels får jag ge utlopp för mitt intresse för historia i form av undervisning. I början av februari utforskade vi filosofiska frågor såsom ”vem bestämmer över sanningen?” och ”vad är verklighet?”, frågor som forskare till synes kommer att kämpa med i evig tid. Några axplock av elevernas svar var ”jag själv bestämmer verkligheten” och ”folket bestämmer vad som är sant”, vilket är utmärkta utgångspunkter för intressanta analyser. En grupp fokuserade på kapital som en av de största ”verkligheterna”, där jag tolkade deras slutsats som följande: Eftersom människan vill värdesätta eller försöker värdesätta sin omgivning är det en komponent i ”universalsanningar” människan tillämpar idag. Det bör ju dock understrykas att gruppen började med frågan ”är pengar makt?” och jag behövde läsa ganska mycket mellan raderna för att få en kondenserad slutsats men likväl, en intressant diskussion som mycket väl kunde ha ägt rum i Arkens eller Aurums korridorer. Jag bör kanske framhäva, något skämtsamt, att i detta exempel lade eleverna avsevärt mera tid på att fundera på vad som händer i samhället om försörjningskedjorna till S- och K-koncernens matvaruaffärer skulle bryta samman.
Ett annat exempel jag valt att lyfta fram är från den allra senaste lektionen där vi diskuterar massmedian och journalismens roll i ”verkligheten”. Eleverna började med att läsa in sig på en nyhet i par eller grupp, som de sedan jämförde med olika mediahus. Därefter följde en katederundervisning där jag visade på historiska exempel på hur man kunde förvrida sanningen med hjälp av media. Tills nästa gång ska vi utforska ”alternativ media” och sociala medier, samt jämföra rubriker. Lektionen bygger huvudsakligen på ett lektionsavsnitt jag byggt upp för elever som går på nionde klass, men som fungerar lika bra i denna grupp.
Dessa två axplock tog jag som exempel för att dels belysa unga elevers förmåga att tänka abstrakt, dels hur viktigt det är med en korrekt handledning. Utan ”forskarsinnet” som kollegorna bidrar med på campus (samt en givande universitetsatmosfär som studerande för några år sedan) skulle jag våga påstå att min handledning i klassen skulle bli något handfallen. Samtidigt tackar jag S:t Olofsskolan för att jag får utöva detta eftersom jag måste förenkla och konkretisera komplexa termer åt mina elever, vilket förutsätter att jag själv behärskar tematiken på ett korrekt och överskådligt sätt. Mitt slutgiltiga mål är trots allt att få eleverna att självmant problematisera dessa åsikter och tankar, eller ”tänka ännu ett steg längre” så att säga. För att exemplifiera detta; Då eleverna diskuterar, funderar på och argumenterar för eller emot det de gått igenom på lektionstid på väg ut från klassrummet eller i korridorerna. Det är i denna stund eleverna bearbetar och applicerar den kunskap de emottagit utifrån deras egna erfarenheter eller uppfattningar. Detta är tecknet på en lyckad lektion tycker jag.
Carl-Erik Strandberg är doktorand i Nordisk historia vid Åbo Akademi. Hans forskning handlar om identitetsskapande och vänsterextremism i den finlandssvenska minoriteten 1920–1930.