På torsdagskvällen den 16 maj arrangerade Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (AraB) i Huddinge, strax utanför Stockholm, ett zoom-evenemang om Erik Sandbergs aktuella bok Väckelsens vår. När Hitler formade Sverige (2024). Det inleddes med att journalisten och författaren talade fritt om sin bok under 30 minuter för att sedan avslutas med en frågestund under ledning av arkivets biträdande forskningsledare Jonas Söderqvist.
Oftast tycker jag att det går bra, arbetet med källorna. Jag förstår vad jag läser, jag förstår hur jag ska förklara det. Men ibland fastnar jag vid ett ord som först verkar litet men sedan långsamt växer sig allt större. Ordet visar sig vara en nyckel, och utan det släpps jag inte in. Jag kan rycka på axlarna och försöka gå vidare, men närvaron av nyckeln kommer därefter att fortsätta pocka på min uppmärksamhet och viska att det finns något mer än vad jag ser: källmaterialet innehåller något jag ännu inte har förstått. Det handlar om ord som har olika innebörd då och nu, som inte enkelt låter sig överföras mellan tidsperioder: nyckelord.
Vid Lunds universitet har under de senaste dryga tio åren vuxit fram en forskningsmiljö kring det nya fältet kunskapshistoria. Fältet rymmer en stor bredd av forskning, både om kunskap som större samhällsfenomen och kunskap som en del i människors liv. Jag hade nöjet att få fördjupa mig i de här frågorna under den Kunskapshistoriska sommarskolan, som ordnades i Lund en vacker sensommarvecka i augusti. Bland deltagarna fanns elva doktorander från fem olika nordiska länder. Vi hade väldigt olika avhandlingsteman, allt från norska polisväsendet till färöiska fiskeribiologer, och vissa deltagare företrädde även andra discipliner än historia. Men det som förenade oss var att kunskap på något sätt spelar en roll för hur vi närmar oss våra forskningsobjekt. Sommarskolan erbjöd ett tillfälle att fördjupa oss i olika sätt att anlägga kunskapshistoriska perspektiv och vad det kan tillföra ens forskning.
Jag gillar att läsa författarens förord eller tack samt dedikationer i doktorsavhandlingar och andra akademiska verk. Ingen akademiker, bland dem historiker, som fortsättningsvis skriver sina publikationer vanligen ensamt, verkar i ett tomrum. Att samtala i tal och skrift med andra forskare, levande och döda, är kärnan i det akademiska arbetet från de första essäerna och andra texterna man skriver som ung student till texter man skriver under sin karriär som historiker. Med historiker menar jag här den som studerat historia på universitetsnivå, läst sig brett och djupt in på källkritik, källor och tidigare forskning samt tagit med sig en kritisk och nyfiken ställning till vart än livet tar en.
”Tackar nu er allrakäraste fru som och hans högvördighet för all den trogna omvårdnad som de ifrån första stunden har haft om mig; ber ännu vidare att de inte draga sin omvårdnad om mig och min lilla gosse, som ingen har att lita till […]”
– Friherrinnan Maria Elisabet Kruse till biskopinnan Hedvig Lietzen, odaterat brev
Friherren Arvid Mauritzson Horns plötsliga frånfälle 1692 lämnade hans fru, friherrinnan Maria Elisabet Kruse (d. 1697), i en knepig sits. Familjen var djupt skuldsatt efter att Arvid tagit ett lån på 5 000 koppardaler för att låta bygga ett nytt kapell i anslutning till Karuna sätesgård, varpå de obetalda räntorna hade hopat sig. Den adliga familjen hade visserligen stora jordegendomar, men saknade lösa tillgångar och stadiga inkomster efter Arvids bortgång. För Maria Kruse, som vant sig i ett liv av överflöd, var situationen säkerligen odräglig. Därtill fanns en oro för att hennes yngste son Christer (1681–1717) inte skulle ha tillgång till ett ståndsmässigt liv eller en vederbörlig utbildning.
På sensommaren 1789 iordningställde Adolf Ludvig Piper sitt slott Engsö i Västmanland för att ta emot storfrämmande från huvudstaden. Mitt under brinnande krig mot Ryssland gjorde hertiginnan Charlotte, Gustaf III:s svägerska, ett tio dagar långt besök hos sin allra bästa väninna, tillika hovmästarinna Sophie von Fersen, gift Piper, och hennes familj. Greve Piper hade också tjänst vid hovet, men fungerade i praktiken som hemmaman. Han bodde permanent på landet vid den här tiden, där han skötte sin egendom och tog hand om de fyra barnen, som var mellan fyra och elva år denna sommar. På grund av sin karriär vid hovet i Stockholm gjorde Sophie bara kortare besök hos sin familj. Läs mer
Det brittiska imperiet var vid tidpunkten för sitt största geografiska omfång även det största muslimska imperiet, en observation som passerar över huvudet på de flesta när vi diskuterar fenomen som imperier och dess koppling till imperialism och kolonialism. Det är istället det nationella ramverket som fortsättningsvis definierar hur och vad man kan hålla fast i när vi tänker på vad som utgör ”historia”. För vad skulle vi göra om vi inte har nationen att hålla i handen? Läs mer
Och här nedan följer del 2 av Kaukonens och Ehrstedts funderingar kring Historian teoria:
I detta blogginlägg granskas närmare de fyra artiklar i boken Historian teoria som enligt vår åsikt har mest praktisk relevans för vårt dagliga arbete som historiker och i synnerhet vårt skrivande. Artiklarna begreppsliggör och problematiserar utifrån sina respektive perspektiv frågor och teman som vi dagligen brottas med men som vi mer sällan medvetet tänker på eller ger uttryck för. Läs mer
En vy av en föränderlig plats: Moskva 2016
