Av: Fredrik Petersson, FD
”Att Bakusvenskarna kunna vinna sitt uppehälle i Sverige, torde sålunda vara tämligen klart”
ansåg den svenska beskickningen i Moskva den 11 december 1937. Beskickningen hade tillsammans med Sveriges utrikesdepartement (UD) i Stockholm registrerat och följt Bakusvenskarnas liv och öden under 1930-talet, en grupp av individer med svenskt ursprung som levde i navet av den oljeproducerande regionen i Azerbajdzjan. Efter bolsjevikernas blodiga övertagande av Baku i april 1920 stannade dock en mindre grupp av utländska arbetare verksamma i oljeindustrin kvar i staden. Även om de svenska bröderna Nobel hade etablerat sig i Bakus stadsrum innebar bolsjevikernas närvaro ett definitivt slut på den svenska eran, men de som valde att stanna kvar kom att utgöra den svenska kolonin och kom att kategoriseras av den svenska beskickningen i Moskva som ”Bakusvenskarna”.
Svenskarnas närvaro i Baku under Nobeleran är ett välkänt faktum i den svenska nationella historieskrivningen. Här tänker jag främst på hur perioden innan bolsjevikernas maktövertagande har skildrats i bloggar eller artiklar publicerade i olika forum, eller för den delen, i monografier, till exempel Brita Åsbrinks skildring av Nobeltiden i Baku i Ludvig Nobel: ’Petroleum har en lysande framtid’. En historia om eldfängd olja och revolution i Baku (2010). Även andra grupper med svenskt ursprung som levde i det sovjetiska rummet har det forskats kring. Här tänker jag främst på Gammelsvenskby i Ukraina, ett samfund bestående av individer som än idag odlar de historiska banden till Sverige, vilket om något än en gång har aktualiserats i samband med Rysslands invasionskrig av Ukraina i skrivande stund. Varför är det betydelsefullt att diskutera Bakusvenskarnas öde under 1930-talet? Dokument placerade i Riksarkivet (Arninge, referens: ”Ersättning på grund av understöd åt svenska undersåtar” i Sovjetunionen under 1930-talet, SE/RA/230/230100/F1/F1g/19) utgör en del av de källor som Sveriges beskickning i Moskva samlade ihop för att förstå och kunna hantera den situation som Bakusvenskarna befann sig i ett kritiskt skede under det sovjetiska styret. Källorna speglar därmed någorlunda detaljerat hur livet utvecklade sig för den så kallade svenska kolonin i Baku. I det här fallet är fokus riktat mot familjen Ekstedts liv och öden i Baku mellan 1933–39.
