Kategoriarkiv: 1900-tal

Svensk jord i svenska röda händer

Av: Carl-Erik Strandberg, doktorand i Nordisk historia

”Kultur, språk och allt nationellt är folkets egendom och ingen kan frånröva folket detta. Så länge socialismen icke förverkligats har borgarklassen monopol på alla dessa folkens rikedomar och därmed är såväl minoriteten som majoriteten inom en nation hindrad att leva sitt eget nationella liv”.

Så avslutar den finlandssvenska snickaren Theodor Wennström sin artikel i Folkbladet 5.1.1921. Under inbördeskriget tillskrevs Wennström en ledande roll för de röda i Nyland och lyckades fly till S:t Petersburg efter det finländska inbördeskriget. Väl framme fortsatte han sin politiskt aktiva bana och var med om att grunda teserna för det Finländska Kommunistiska Partiet. Efter 1918 skrev Wennström flertalet artiklar som publicerades i Folkbladet under signaturen ”Th. W-m.” Hans relation till Folkbladet och senare Nya Folkbladet kan beskrivas som tämligen varm, framför allt efter att redaktionen för Folkbladet valde att lösgöra sig från SDP 1920 och ansluta sig som det svenskspråkiga språkröret för det då nybildade, vänstersocialistiska partiet Finlands socialistiska arbetarparti året därpå.

Läs mer

Revisiting Jerry Rawlings and the December 31st revolution in Ghana 1982–1992

By: Martins Kwazema, Doctoral Candidate in General History

Although Jerry Rawlings’ leadership as president of Ghana spanned from 1981–2001, he was the leader of Ghana’s people’s revolution during the period 1982 to 1992. Under his leadership, Ghana was elevated to the status of an economic “success story” by the World Bank,[1] and recognized as a developing country with one of the most stable democracies in West Africa. On a personal level, Rawlings seemed to believe that he bore the responsibility of liberating the common man in Ghana from the clutches of exploitation, imperialism and foreign domination. He was adamant in pursuing his objectives amidst the difficult economic challenges that previous presidential regimes had created in Ghana through corruption in governance. Continue reading

Betty Berghs skrädderi

Av:  FD Anna Sundelin

Betty Bergh konkurrerar med Hr. Kinbergh vad damklädnanden angår, men för inte så många trupper i elden. Respektabelt är dock hvad hon har att visa av kappor och morgonrockar. Äfvenså är de för herrar atsedda (!) schlafrockarna och kostymerna nog så bra att få i julklapp; och om fr. B. håller vad hon lovar, nämligen att vara mycket billig, blir de häller icke så svåra att gifva. Och sina skinnvaror gör hon rentav oemotståndliga genom att till hälften skänka bort dem  – 50 procent vill hon endast ha för dem – hvem går ej in på sådant![1]

Min nyaste förälskelse i forskningssammanhang heter Betty Bergh. Förutom det klingande namnet verkar Betty ha varit en tuff kvinna med många av de kvaliteter som eftersöks i arbetslivet idag: uppfinningsrikedom, uthållighet och initiativförmåga. Betty Bergh ägde ett skrädderi i Vasa i slutet av 1800-talet och i takt med stadens förbättrade kontakter kunde hon erbjuda sina kunder ett ständigt växande utbud och det senaste modet. I september 1883 firades öppnandet av den järnväg som knöt samman Vasa med Tammerfors och därifrån vidare med Helsingfors och S:t Petersburg. Samtidigt trafikerade ångbåtar mellan Vasa och hamnarna i städer som Hangö, Uleåborg, Stockholm, Köpenhamn, Hull och Lübeck.[2] Varor från dessa, och andra städer, samsades om plats på hyllorna i Bettys skrädderi. läs mer

“De kallar sig fascisti”: Svenskfinlands första konfrontation med fascismen

Av: Kasper Braskén, FD, Allmän historia

För hundra år sedan började den finlandssvenska tidningspressen uppmärksamma ett nytt fenomen på den politiska kartan: den italienska fascismen. Trots att fascismen som rörelse uppkom redan i mars 1919 fick den under de första åren ytterst lite uppmärksamhet i Svenskfinland. Andra aspekter var viktigare: den röda faran runt om i Europa och bolsjevismens terror. Men 1921 skedde en tydlig vändning: fascismen lyftes upp som ett tema i nyhetsrapporteringen och fascism-begreppet introducerades mer systematiskt till den finlandssvenska offentligheten.

läs mer

Fredsbevarande. Från internationellt arbete till inhemsk debatt

Av: Rasmus Marjanen, doktorand, Allmän historia

Fredsbevarande är ett tema som med jämna mellanrum lyfts fram i samhällsdebatten, särskilt på märkesdagar som FN-dagen (24.10) och även Nobeldagen (10.12). Det sistnämnda som ett resultat av att FN:s fredsbevarande styrkor år 1988 tilldelades ett kollektivt Nobels fredspris bland fredsbevarare som tjänstgjort tills dess. Diskussionen om fredsbevarande har trots allt avtagit särskilt i Finland under de senaste årtiondena. Detta beror delvis på ett skifte i terminologin. Nuförtiden beskrivs deltagande i internationella insatser sällan med det traditionella uttrycket fredsbevarande. Istället föredras uttryck som krishantering vilket också syftar till att allt flera moderna insatser är ledda av NATO eller EU, till skillnad från tidigare operationer som oftast skedde under FN-flagg.

läs mer

Historiografiska ingångar i The Great War in history

Av: Anton Österholm, studerande, nordisk historia

Kretsandes kring siffran 3 så skriver Jay Winter boken The Great War in history: Debates and Controversies, 1914 to the Present (2005).[1] Boken tar sig an en rad olika historiografiska frågeställningstyper om första världskriget. Hur långt kan en transnationell historieskrivning om kriget sträcka sig och finns det några eventuella bristfälligheter med ett sådant narrativ, med tanke på de redan så robust uppbyggda nationella narrativen? Bokens bidrag till den historiografiska diskussionen är att peka på skillnadstendenser mellan de olika nationella förståelseramverken  (i huvudsak europeisk förståelse) för att på så sätt överskrida och utveckla vår egen förståelse för kriget och därmed bädda för breddad och nyanserad forskning om ämnet. Winter konstaterar att historiska händelser genomgår diskursiva förändringar genom tid och rum. Vad gäller första världskriget finns det tre historiografiska ingångspunkter som i olika skeden har präglat dess historieskrivning.

läs mer

Kriget om den Gyllene stolen

Av: Patrik Hettula, doktorand i Allmän historia

Politiker och regenter har en tendens att trampa i klaveret. År 1900 ledde ett fullständigt vettlöst tal till ett krig som varade i ett år med tusentals stupade.

Denna märkliga händelse (som för övrigt kunde vara intrigen till en Indiana Jones-film) kan härledas till det föregående året 1899. I Ashantirikets huvudstad Kumasi fick brittiska kolonialofficerare tag på en pojke som lovade avslöja var den Gyllene stolen hölls undangömd. Den sittande guvernören Frederick Hodgson som länge hade drömt om att konfiskera stolen skickade en officer på hemligt uppdrag till Kumasi. Uppdraget misslyckades  och Hodgson beslöt att ta saken i egna händer. Tillsammans med en liten kontingent av soldater reste han till Kumasi för att deklarera att Ashanti hädanefter skulle styras av honom. Hodgsons notoriska tal kan summeras i följande citat: Läs mer

Eldsjälar och grusade planer: Emmy Karlsson och Ålands Kvinnoförbund 1906–1914

Av: Anna Sundelin, projektforskare

Det hände igen. Jag sökte efter information om en person som är viktig för min forskning och stötte på en annan spännande historia. Visserligen ligger denna berättelse utanför mitt huvudsakliga fokus, men av purt intresse letade jag ändå fram mera information om Ålands Kvinnoförbund och frontfiguren Emmy Karlsson. Det här är vad jag fann. Läs mer

Fördömda minnen och utsuddade historier

Av: Miriam Rönnqvist, doktorand i Nordisk historia

Den mest framträdande rubriken i nätversionen av den tyska tidningen Die Zeit lyder idag (4.6.2019) ”Historien undanröjs”. I kolumnen författad av Theo Sommer beskrivs den fruktansvärda händelsen som ägde rum i Beijing för trettio år sedan: Tiananmen- massakern. De fredliga protesterna, som i några veckor hade pågått på Himmelska fridens torg, kulminerade den 4 juni 1989 i ett förskräckligt våldsdåd. Läs mer

Vi talar om global historia, men vem bryr sig

Det brittiska imperiet var vid tidpunkten för sitt största geografiska omfång även det största muslimska imperiet, en observation som passerar över huvudet på de flesta när vi diskuterar fenomen som imperier och dess koppling till imperialism och kolonialism. Det är istället det nationella ramverket som fortsättningsvis definierar hur och vad man kan hålla fast i när vi tänker på vad som utgör ”historia”. För vad skulle vi göra om vi inte har nationen att hålla i handen? Läs mer